”Jag missade sanningen.” Det vill säga: jag ljög.

confusion

Låt säga att du röstar vänster, och jag röstar höger. Finns det någon rimlig chans att någon av oss skulle kunna utmana den andres synsätt så pass väl att en av oss faktiskt byter åsikt? Kommer du att bländas av mina lysande argument och säga till dig själv: Fasen, så har man ju inte tänkt! Från och med nu ska jag rösta tvärtom.

Jag tror inte det, och det gör inte du heller. Kanske om vilken yoghurt som smakar bäst, men inte i frågor som verkligen betyder någonting. Om du t ex är troende men inte jag så kommer inte jag efter en diskussion att plötsligt ropa Halleluja! och börja gå i kyrkan. Och du kommer inte att kasta din bibel även om jag bevisat att det inte finns någon gud.

Nej, om jag tidigt bildar mig en uppfattning i en viss fråga så är den i princip hopplös att ändra på. Jag står kvar där jag ställt mig, oavsett vad folk påstår. Jag tror inte du är annorlunda. Och ibland är vi båda omgivna av idioter.

Ett exempel från denna vecka. Fackförbundet Kommunal har gjort bort sig rejält. Skumma lägenhetsaffärer, porrklubbar och lyxrenoveringar – allt bekostat med deras underbetalda medlemmars pengar. Och kassören avgår efter att ”ha missat sanningen”. Hur patetisk kan man bli? Killen ljög rakt upp och ner. Och roligast av allt är de som nu rakt ut säger att alltihop är Alliansens fel. För dessa har infiltrerat Kommunal och ställt till en massa bara för att socialdemokrater ska få skit i media. Seriously?

Och här har vi själva kärnan. Människor lyssnar bara till argument som bevisar deras befintliga uppfattning. För vi har bestämt oss för vad som är rätt. Om jag av mitt fullaste hjärta avskyr alla högerväljare så hittar jag spår efter deras illgärningar överallt – även där det är mina egna som gjort bort sig. Jag blir helt låst. Inga argument biter. Allt är bara känslor.

Ett något större exempel: vi har det inte lika mycket i Sverige som i många andra länder: människor som tror på gud. Du och jag vet att han inte finns. Trots att vi helt utan bevis på guds existens haft kristendom i tvåtusen år så kommer många att fortsätta att tro. För att de vill tro. Det kan de får göra, jag störs inte av det. De behöver tro. Gud blir förstås inte verklig bara därför att han borde finnas. Men kyrkan var duktig på propaganda och på att sprida myter. Samma sak med Hitler. Han fick miljoner tyskar att verkligen tro att allting var judarnas fel. Tänk efter. Skulle jag nu, år 2016, hävda att en man vid namn Jesus – hitskickad av en osynlig tomte högt uppe i skyn – gick på vattnet och uppväckte de döda skulle jag troligtvis bli inlåst. Det vore som att säga att Harry Potter är verklig och att expecto patronum faktiskt fungerar. För det står i värdens typ näst mest lästa bok. Hur många skulle komma med i klubben?

Här är poängen. Har allt detta upphört nu i vår moderna tid? Har de som längtar efter makt slutat slå blå dunster i våra ögon? Eller … vilka myter tror du sprids i världen i vårt tidevarv? Indoktrinering av det slag som riskerar att bli sanningar för människor som inte själva orkar tänka efter? Alla muslimer är terrorister? Invandrare är snyltare? Din röst räknas? Fackmedlemmarnas pengar tas om hand på bästa sätt? Jorden går snart under eftersom du vägrar skrota din SUV?

Var noggrann med vad du väljer att tro på. Bara för att det låter trovärdigt, och många säger samma sak, behöver det inte vara sant. Ropa inte med vargarna. Var kritisk. Ta reda på fakta. Gå inte andras ärenden och sprid inte propaganda, inte åt något håll. Kom ihåg – en lögn blir inte sann bara för att den upprepas många gånger.

Vilka myter svävar runt där ute nu?

Var kritisk. Ifrågasätt. Tänk.

I’ll be back.

//Thomas E

Läs mer...

Någonting mysko hände på vägen till växthuset …

20160108_093917

Det är kallt idag, liksom igår och förmodligen även i morgon. Det kallas vinter och är föga förvånande i januari.  Vissa säger att bara för att det blev vinter – igen – kan vi inte räkna bort växthuseffekten. Och det är sant. Att temperaturen stiger är känt. Effekterna kommer att bli gräsliga för hela planeten. Du har hört allt det där.

Men tänk nu på Grönland ett tag.  Det var norska vikingar som kom dit för första gången omkring för omkring tusen år sen. Om vi sätter oss in i hur det måste ha känts för vikingarna att stiga i land? De stiger i land på en jättestor ö. Där är det alltid vinter. De ser all is, all snö och noterar all kyla. De döper ön till — Grönland!

Hm. Varför döpa en helt och hållet istäckt ö till Grön-land? Varför inte Is-land? :-)

Ett ögonblick nu, tänker någon. Den logiken håller inte. Vi vet inte vad de jämförde med. Kanske var det grönt jämfört med Norge på den tiden. Fair enough. Så låt oss titta på modern tid. En av de större problemen med de pågående klimatförändringarna är ju att isarna smälter. Du har säkert hört det. Polerna smälter, glaciärerna smälter, Grönland smälter. Toppen på Kilimanjaro har snart smält helt. Vart skall allt vatten ta vägen? Enkelt: ut i haven. Snart har vattennivåerna stigit så mycket att Grönlands is till slut hamnar i Indiska Oceanen och dränker en liten by på en ö.

Men vänta lite nu. Stämmer detta verkligen? Titta ordentligt på bilden ovan. Till vänster ser du de kallaste åren sedan 1900-talets början, och till höger de varmaste. Dessa data kommer från mätningar som grönlänningarna själva efter konstens alla regler har utfört i de fem hamnar som finns på Grönland.

Och förklara nu för mig – blir det kallare eller varmare – på Grönland? Titta riktigt noga – detta är verkliga fakta. Ser det inte ut som att det är ganska länge sedan det var riktigt varmt där? Och visst verkar det ha varit kallare på senare tid – i alla fall om man tittar på topparna? Hur grön är egentligen den där ön?

Min slutsats är den här: Nästa gång du hör någon påstå att isen på Grönland smälter så kan du tryggt utgå från att han ljuger. Eller helt enkelt inte vet vad han snackar om. Låt oss kalla det okunskap. Det låter trevligare. Så passa på att njuta av vintern nu. Det kommer inte att bli varmare på länge än. För Grönland smälter inte alls. Du har helt enkelt blivit lurad.

I’ll be back.

 

//Thomas

 

Läs mer...

Drömmar om spetsar och pärlbroderier


Jag tror att väldigt många kvinnor, flickor, tjejer drömmer om den stora dagen. Den när vi ska få leva ut våra vildaste fantasier om siden, spets och diamanter. Att få vara prinsessa för en dag och sedan leva lycklig resten av livet. Någon som känner igen sig?

En av mina äldsta vänner sa en gång att: Christina lever för att få gifta sig. Jag tror att hon hade rätt

Två gånger har jag varit gift. Det första äktenskapet slutade i skilsmässa två veckor senare för att jag inte accepterade att hans mor flyttade in hos oss. Tja. Det var väl typ första gången under det förhållandet jag sa ifrån och idag är det inget jag ångrar.

Äktenskap nummer 2 tog jag initiativ till. Jag friade. Mest kanske för att jag alltid sett mig som en kvinna man gifter sig med. Även det tog slut. Basen var inte bra och jag borde avslutat det tidigare. Men, som i många andra äktenskap så stannar man för barnens skull. För att man tror att det inte är bättre någon annanstans och för att man inte vill vara en sådan som ger upp för lätt.

Så har jag förlorat tron på äktenskapet? Svaret är nej. Idag tror jag att äktenskapet bör vara en kärlekshandling. Det finns äktenskapsförord att ta till så man behöver inte blanda in tillhörigheter och tjafs om hur saker ska fördelas. Människor tenderar för övrigt att vara alldeles för fixerade vid pengar, ditt och mitt och vem som ska ärva. Om man verkligen älskar någon är det då inte fint att lova varandra evig kärlek under en ceremoni?

Jag blir fyrtiotre om mindre än två månader. Min tid för spets och pärlbroderier har nog runnit ut. Ändå kan jag inte sluta drömma om att få vara någons prinsessa. Om så bara för en dag.

 

Läs mer...