Att våga tro

Jag följer Paolo Roberto på Instagram. Tycker att han är fantastiskt uppfriskande i alla sina sanningar. Dessutom har han gjort en resa och sådana människor inspirerar mig. Mycket. Igår hittade jag det här inlägget.

IMG_1236

Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Ibland måste man våga tro på sig själv. Ibland måste man våga härda ut efter att man hoppat. Jag hoppade av den bransch jag försörjt mig på i sexton år vid årsskiftet. Till viss del självvalt, till viss del påtvingat. Ligga ute på resa i Norrland halva veckorna är inte förenligt med att vara ensamstående mamma 24/7, dessutom behövde min krävande hjärna betydligt mer stimulans. Och även om jag fortfarande älskar att sälja så är det de stora penseldragen jag är bäst på. Jag blir snabbt rastlös och har utan att skryta det minsta mer kapacitet än 95% av jordens befolkning. Testad och klar och fullständigt skrämmande för de där 80% som tycker att jag är skitläskig.

I alla fall så hoppade jag. Rakt ut och utan skyddsnät. Med en stark förvissning om att jag ska lyckas. Att jag ska bygga upp något som bara är mitt. Under månaderna som gått så har jag tvivlat mer än något annat. Jag nådde botten för ett par veckor sedan och kanske är det där man måste hamna innan man kravlar sig uppåt. Äntligen är det på väg att vända. Jag skriver på ett manus som kommer bli riktigt bra, jag ska gå en utbildning och jag börjar leverera lite konkreta saker som kommer ge intäkter. Is i magen och fokus på målet. Eller som Paolo sa: ”…fokusera din energi på att bygga det som är nytt.”

Läs mer...

Livet som författare …

Jag är med i en del författarforum på Facebook där olika delar av skapandet debatteras i större eller mindre utsträckning. Ibland är det väldigt givande diskussioner och andra gånger gör man bäst i att poppa popcorn och vänta på att krutröken ska lägga sig. Antar att det är som på de flesta forum där människor med olika bakgrund och åsikter möts.

En fråga som ofta dyker upp är detta med inspiration och att faktiskt få ner något vettigt i löpande text som så småningom skulle kunna bli ett manus. Svaret på dessa frågor kan vara lika många som det finns försvunna strumpor i tvättmaskinen. För egen del så får jag inspiration från allt möjligt runt mig. Det kan vara en person jag ser, en händelse, en bok jag läser eller en film jag sett. Allt lagras i mitt minne och jag kan plocka fram det när jag behöver det. Vansinnigt praktiskt och ju mer jag läser eller ser på film desto mer inspiration får jag. :)

Ska vi sedan ge oss i kast med den svåraste biten av dem alla, texten med stort T. Efter att ha funderat en hel del finns det bara en enda metod som verkligen ger resultat. Sätt dig ner, lägg händerna på tangenterna och skriv. Lycka till!

IMG_0039

Läs mer...

Kroppshets

Så länge jag kan minnas har jag bråkat med min kropp. Det har alltid handlat om att den varit för stor, att den inte passar mallen och den inte ser ut som den ”ska”. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte det finns en ätstörning jag inte haft.

I helgen gick jag igenom bilder i datorn. Jag ville visa för mannen i mitt liv att jag minsann inte alltid varit så här fyllig som jag är just nu. När jag visade honom bilden nedan var hans kommentar: Men så där lite att hålla i är ju inte trevligt.

Så vem har rätt? Mannen eller klädskaparna? Eller ska man bara skita i allt, bli vuxen och tycka att det är bra att man har en kropp.

bild-180

Läs mer...

Stackars mig!

Sedan en tid tillbaka flyter fritid och arbetstid ihop fullständigt. För en person som jag som bitvis sliter med vissa aspergerdrag är det döden. Jag behöver struktur och hatar kaos. För att råda bot på detta har jag nu ingått i en pakt med mig själv att jag ska vara strikt arbetsmässig måndag till fredag och sköta tvätt, dammsugning och andra ytterst ovidkommande göromål på helgerna. Att arbeta hemma är både en välsignelse och en förbannelse. Fördelarna överväger. Man kan arbeta i pyjamas, ta hundpromenad när man vill och man finns alltid där när barnen behöver en. Nackdelarna är att man kan ersätta nu med många sen och då kör det ihop sig. För att råda bot på detta har jag alltså slutit en pakt med mig själv. Två romaner ska bli klara till min kära agent innan bokmässan 2016.

Läs mer...

Drömmer

Ett av mina absolut största intressen i livet är inredning. Halva mitt vuxna liv har jag drömt om ett stort hus som jag skulle kunna sätta tänderna i och renovera till fulländning. När jag flyttade in i huset vi nu bor i för snart sex år sedan så trodde jag hade hittat det. Jag drömde om att ta det tillbaka till sitt ursprung. Jag älskar rokoko och gustavianskt och det var mitt mål att huset skulle få komma tillbaka till det i stil och kulörer. För att söka lite inspiration besökte vi förra helgen Gripsholms slott. Fantastiska miljöer att dokumentera och drömma om. Nu har ett nytt litet problem uppstått. Vi vill ha större …

IMG_1160 IMG_1146 IMG_1144

Läs mer...