Att våga tro

Jag följer Paolo Roberto på Instagram. Tycker att han är fantastiskt uppfriskande i alla sina sanningar. Dessutom har han gjort en resa och sådana människor inspirerar mig. Mycket. Igår hittade jag det här inlägget.

IMG_1236

Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Ibland måste man våga tro på sig själv. Ibland måste man våga härda ut efter att man hoppat. Jag hoppade av den bransch jag försörjt mig på i sexton år vid årsskiftet. Till viss del självvalt, till viss del påtvingat. Ligga ute på resa i Norrland halva veckorna är inte förenligt med att vara ensamstående mamma 24/7, dessutom behövde min krävande hjärna betydligt mer stimulans. Och även om jag fortfarande älskar att sälja så är det de stora penseldragen jag är bäst på. Jag blir snabbt rastlös och har utan att skryta det minsta mer kapacitet än 95% av jordens befolkning. Testad och klar och fullständigt skrämmande för de där 80% som tycker att jag är skitläskig.

I alla fall så hoppade jag. Rakt ut och utan skyddsnät. Med en stark förvissning om att jag ska lyckas. Att jag ska bygga upp något som bara är mitt. Under månaderna som gått så har jag tvivlat mer än något annat. Jag nådde botten för ett par veckor sedan och kanske är det där man måste hamna innan man kravlar sig uppåt. Äntligen är det på väg att vända. Jag skriver på ett manus som kommer bli riktigt bra, jag ska gå en utbildning och jag börjar leverera lite konkreta saker som kommer ge intäkter. Is i magen och fokus på målet. Eller som Paolo sa: ”…fokusera din energi på att bygga det som är nytt.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *