Ett kvarts varv fel

Hela mitt liv har jag känt mig fel. Ni vet som man kan känna sig när man är den enda som missförstått inbjudan och tagit på sig kostymen som Lisebergskaninen och alla andra har vanliga kläder. Hänger ni med?

Jag har försökt passa in. Alla sammanhang har handlat om att försöka vara som alla andra. Vanlig. Normal. Mindre konstig. Mindre hjärna. Resultatet har alltid blivit detsamma. Jag har gjort våld på mig själv och min omgivning har inte varit nöjd.

Det var först för ett par år sedan som jag började göra kopplingar. Först när jag förstod att mina söner med största sannolikhet har Aspergers syndrom gjorde jag kopplingen till mig själv. Naturligtvis har jag slipats i kanterna. Kapslat in mina egenheter och förminskat dem. Ända tills jag förstod att de inte var fel. Ända tills jag förstod att jag kan dra nytta av dem.

Min hjärna fungerar inte som andras. Den böljar och spritter och byter ämne. Den ser mönster snabbare än andra och den vill göra allt på en och samma gång. För att kontrollera den behöver jag vara fysiskt aktiv. När jag pillar på mobilen lyssnar jag på dig. När jag ritar i anteckningsblocket på mötet är det för att jag ska kunna ta in vad andra säger. Min hjärna kopplar nämligen snabbare än din. Den ser vart du är på väg snabbare än du hinner använda alla ord för att beskriva det. Den tröttnar på vad du säger om jag inte får gå i rummet samtidigt som du pratar, byter fokus och är redan inne i nästa vecka och sorterar om jag inte får skaka på benet. Jag förstår att det verkar konstigt men det är bara för att jag är intresserad av vad du säger som jag agerar som jag gör.

Att bejaka mina olikheter har satt mig i klistret. För personer med mindre intellektuell spänst är jag obehaglig. Ve och fasa! Jag klarar av att jobba heltid, skriva tre böcker och vara ensamstående mamma. Den omedelbara reaktionen från omgivningen är att något är fel. Troligen är jag lat på jobbet och mina barn är förmodligen ouppfostrade. Men om du skulle kunna se in i min skalle skulle du se. Jag har kapacitet för tre och när jag tillåts ha det flyger jag. Det är då jag uträttar storverk.

Om fler arbetsgivare, föräldrar, partners, lärare … Om fler kunde se den obegränsade tillgång vi faktiskt är skulle världen kunna se lite annorlunda ut.

Jag ska inte tråka ut er mer. Vill man läsa något ganska självutlämnande som jag skrivit kan man läsa novellen som finns med i Antologin I skuldens skugga. Dessutom är den för en bra sak. All vinst går nämligen oavkortat till Min stora dag.

Kram

IMG_0109

http://www.adlibris.com/se/bok/i-skuldens-skugga—novellantologi-9789187548611?gclid=CLWcl7WQl8kCFQLncgodfW4Agw

Läs mer...

Ditt och mitt

För en inredningsfrälst som undertecknad är det här med nytillkomna prylar förknippat med vissa utmaningar. Somligt är lättare att ta till sig. Ta bara ljusblå lakan med vita ränder tillexempel. Om man kisar ger det en lantlig inramning till sovrummet. Inte tokigt alls. Annat är desto svårare. En modern lampa blir helt enkelt bara fel hur man än vrider och vänder på den. Med bästa vilja i världen kan den inte ens bo i skafferiet. Tricket är att låta den andre parten förstå hur fel den är. Man får inte pressa för hårt, då riskerar man att tingesten får stanna kvar av ren trots. Lampan är för tillfället förpassad till ett skrymsle nära ytterdörren i väntan på beslut. Låter älsklingen sova på saken. Livet blir ju så mycket enklare när man överens, eller hur?

IMG_8526

Läs mer...

Mera herrgårdsliv

Idag har jag röjt runt på loppis. Inte för att det är något särskilt ovanligt eller unikt med det, men idag var jag på jakt. Allt startade med ett sug efter koppar. Inte sådana men dricker ur alltså utan metallen koppar. Här kanske ni börjar fundera på om jag legat under en sten i ett år eller så men det har jag inte. Kopparn jag kände sug efter måste vara gammal och bruksig. En snabb genomgång av inventarierna gav vid hand att befintlig samling inte skulle räcka på långa vägar. Turligt nog anordnades dagen till ära en loppis i den lokala sporthallen.

När jag får för mig något är jag ostoppbar och att vänta till en annan dag finns inte riktigt utrymme för. Sagt och gjort pressade jag in gamla mamma i Volvon och jagade ner till sagda lokal i jakt på gamla bunkar och kokkärl.

Jag hade tur. Merparten av loppisborden innehöll minst en gammal bytta och med mors hjälp släpade jag hem diverse rariteter. Kopparpriset borde gått upp medan jag handlade …

IMG_8509

Läs mer...

En riktigt ful kärring

Det finns för- och nackdelar med att bli sambo mitt i livet. På riktigt. Skojar inte. Fördelarna är att man vet vad man vill … och inte. Nackdelarna är att man ska jämka om inredning och vilka kaffekoppar som ska hamna bland vardagsporslinet.

En väninna till mig har väldigt enkelt löst det hela genom att placera alla hans udda saker med fel färg i kartonger. Lådorna har försetts med hans namn och placerats i garaget. Jag menar, man vet ju aldrig …

Kvällens oh-ande och ah-ande över prylar som nu befolkar huset slutade med denna kärring. Till råga på allt är det Thomas exfru som förärat honom denna tingest. Hur tänkte du där Kina? 😂

image

Läs mer...

Adrenalin

Jag gillar hårda sporter. Ju mer testosteron och adrenalin som skapar dimma i lokalen desto bättre. Ett tag försökte jag ”inspirera” yngste sonen att he sig i kast med ishockey. Trots investering i full utrustning till honom och pälsmössa till mig misslyckades experimentet. Sonen hittade något bättre. Innebandy. Det är inte lika mycket svett och tacklingar men jag slipper frysa rumpan av mig. Win win skulle man kunna säga.

Adrenalin

Läs mer...

Livet

Ni vet livet. Det där som händer mellan födseln och döden. Vissa dagar skulle man kunna vara utan. Andra vill man uppleva flera gånger. Idag var en konstig dag. Redan tidigt på förmiddagen hade jag en olustig känsla i magen. Utan att jag kunde sätta fingret på vad det var for den runt och kråmade sig i mitt inre. Mörk, kall och bubblande. Okontrollerad och i sin ovissa skepnad växte den.

Så kom samtalet och plötsligt visste jag vad det var jag känt. Min första reaktion var rädsla, den andra sorg och den tredje glädje. Ibland händer saker utan att vi har kontroll över dem. Händelser som kan te sig skrämmande till en början men som när de får plana ut i hjärnan öppnar dörrar till nya möjligheter. Idag var en sådan dag. Jag har vetat att den skulle komma men jag har skjutit på den. Nu ger den mig oanade möjligheter att följa mina drömmar och visa världen vad jag går för.

En av de första saker min farmor lärde mig var: Flygande kråka får något, sittande får inget.

Det är dags för den här kråkan att flyga …

Läs mer...

Nystart

Nu ska kärlekskilona bort! Det kan väl inte bara vara jag som upplevt att garderoben krymper i takt med att kärleken växer? Tvärtom mot vad Benny Hill skämtade om på åttiotalet så är det dags för den här puman att slanka ner sig nu när bytet är fångat (förlåt älskling).

Problemet med långa träningsuppehåll är att det är så svårt att starta upp igen. Men, eftersom det bara sitter i skallen är det bara att köra ner kepsen i pannan, klämma fast hörlurarna och köra. Jag är taggad nu och jag ver hur man gör.

Undrar om jag fortfarande klarar 300 kilo i benpressen …?

Läs mer...

Äntligen höst!

Jag fullkomligt älskar den här årstiden. Färgerna, luften och kylan. Äntligen får jag ta fram stövlarna och de stickade tröjorna. Det är tillåtet att stanna inne och mysa med levande ljus och brasa i spisen.

För att fira att hösten äntligen är här investerade jag i lite orange detaljer igår. Orange är en färg som vuxit på mig. Kanske var jag för feg innan?

IMG_8367

IMG_8387

Läs mer...