Barnförbjudna platser

20151102_183746

Det finns en massa platser i Sverige som har misstänkt besynnerliga namn. På vägen hem idag tog jag av en ren slump en titt på GPS:en, och fick syn på en del lustigheter. Eller rättare sagt, roligheter. För platsen Roligheten verkar ligga någonstans mellan Enköping och Västerås. Förutom att jag tvivlar på att de har mer skoj där än någon annan stans – hur kom de på det namnet? Vad hände där en gång i historien som var så förbaskat underhållande? Kanske det besjälats av det norska språket, kanske betyder det strängt taget Lugnet? Fast det är förstås ett industriområde utanför Stockholm. Och varför det? Jag har varit där. Lugn är inte alls vad som kommer över en när man kommer dit. Kylla är kanske inte så himla konstigt, men när man betänker att jag precis hade passerat Ändesta

Som du ser hittar vi strax intill Roligheten den märkliga platsen Tortuna. I själva verket tror jag att det är felstavat, eller så har jag bara blivit influerad av min partner in crime som just med liv och lust ägnar sig åt att pina livet ur en person. Det låter som ren tortyr, det jag sett hört, och det kommer att sluta illa. Torture, borde platsen ha hetat. Här har vi inte norskan som inspiration, utan engelskan.

Men det slår mig, att språket måste ha förändrats åtskilligt genom seklen. För hur förklarar man annars platser som Fnaskberget i Ljusdal? Hur försörjde man sig huvudsakligen där en gång i tiden? Eller Stora Pungen i Dalarna? Tanken svindlar. Ändå är dessa oskyldiga platser ingenting mot för Snålkuk uppe i Lappland. Eller Lilla Runken i Östergötland. (Jodå, de har Stora Runken också.) Och då har jag inte ens pratat om ett ställe i Gästrikland som döpts till Lem.

Innan du tror att detta är en ganska enkelspårigt inlägg, kan jag försäkra dig – det stämmer.

Men tänk dig själv! Vilken plats skulle du helst besöka: Röva? Eller Röven? Varför inte Arslerud? En förort till Rövhålet? Jag menar, här har ju Rumpebo ingenting att hämta i form av galenskap. I Dalarna kan man ta sig ett dopp – i sjön Stjärten … När man ser och hör de härna namnen kommer man till insikt om man att nån förstås måste ha tänkt nånting – men vad?! Och vad hade han rökt? Vad kan rimligen ha inspirerat till denna dårskap?

Tänk om det inte alls handlar om gammelnordiska uttryck som det alltid hävdas i såna här sammanhang? (En gammal gumma intervjuas utanför hembygdsföreningens gård: Jo, men vi har ju alltid hetat Fitta, det faktiskt betydde ursprungligen en våtmark eller sank ängsmark.) Tänk om det i stället är folkhumorn som slagit till och lyckats etablera den ena vansinnigheten efter den andra. Och sen utom alla tvivel flyttat därifrån. För vem döper sin by till Horhult, Mensträsket eller Pattebo – och bor kvar?!? Ingen, frågar du mig.

Nej, invånarna i Fjuckby visste vad de gjorde när de klagade på namnet. Men så var de inflyttade också. För vad vet väl utomsocknes egentligen? Folk från Ingenting går självfallet inte att lita på. Fjuckby blev kvar, men först efter att den drivande kraften bakom ett eventuellt namnbyte dragit vidare. Jag hörde att han hade siktats på Ollongränd i Porrarp.

3 thoughts on “Barnförbjudna platser

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *