”Jag missade sanningen.” Det vill säga: jag ljög.

confusion

Låt säga att du röstar vänster, och jag röstar höger. Finns det någon rimlig chans att någon av oss skulle kunna utmana den andres synsätt så pass väl att en av oss faktiskt byter åsikt? Kommer du att bländas av mina lysande argument och säga till dig själv: Fasen, så har man ju inte tänkt! Från och med nu ska jag rösta tvärtom.

Jag tror inte det, och det gör inte du heller. Kanske om vilken yoghurt som smakar bäst, men inte i frågor som verkligen betyder någonting. Om du t ex är troende men inte jag så kommer inte jag efter en diskussion att plötsligt ropa Halleluja! och börja gå i kyrkan. Och du kommer inte att kasta din bibel även om jag bevisat att det inte finns någon gud.

Nej, om jag tidigt bildar mig en uppfattning i en viss fråga så är den i princip hopplös att ändra på. Jag står kvar där jag ställt mig, oavsett vad folk påstår. Jag tror inte du är annorlunda. Och ibland är vi båda omgivna av idioter.

Ett exempel från denna vecka. Fackförbundet Kommunal har gjort bort sig rejält. Skumma lägenhetsaffärer, porrklubbar och lyxrenoveringar – allt bekostat med deras underbetalda medlemmars pengar. Och kassören avgår efter att ”ha missat sanningen”. Hur patetisk kan man bli? Killen ljög rakt upp och ner. Och roligast av allt är de som nu rakt ut säger att alltihop är Alliansens fel. För dessa har infiltrerat Kommunal och ställt till en massa bara för att socialdemokrater ska få skit i media. Seriously?

Och här har vi själva kärnan. Människor lyssnar bara till argument som bevisar deras befintliga uppfattning. För vi har bestämt oss för vad som är rätt. Om jag av mitt fullaste hjärta avskyr alla högerväljare så hittar jag spår efter deras illgärningar överallt – även där det är mina egna som gjort bort sig. Jag blir helt låst. Inga argument biter. Allt är bara känslor.

Ett något större exempel: vi har det inte lika mycket i Sverige som i många andra länder: människor som tror på gud. Du och jag vet att han inte finns. Trots att vi helt utan bevis på guds existens haft kristendom i tvåtusen år så kommer många att fortsätta att tro. För att de vill tro. Det kan de får göra, jag störs inte av det. De behöver tro. Gud blir förstås inte verklig bara därför att han borde finnas. Men kyrkan var duktig på propaganda och på att sprida myter. Samma sak med Hitler. Han fick miljoner tyskar att verkligen tro att allting var judarnas fel. Tänk efter. Skulle jag nu, år 2016, hävda att en man vid namn Jesus – hitskickad av en osynlig tomte högt uppe i skyn – gick på vattnet och uppväckte de döda skulle jag troligtvis bli inlåst. Det vore som att säga att Harry Potter är verklig och att expecto patronum faktiskt fungerar. För det står i värdens typ näst mest lästa bok. Hur många skulle komma med i klubben?

Här är poängen. Har allt detta upphört nu i vår moderna tid? Har de som längtar efter makt slutat slå blå dunster i våra ögon? Eller … vilka myter tror du sprids i världen i vårt tidevarv? Indoktrinering av det slag som riskerar att bli sanningar för människor som inte själva orkar tänka efter? Alla muslimer är terrorister? Invandrare är snyltare? Din röst räknas? Fackmedlemmarnas pengar tas om hand på bästa sätt? Jorden går snart under eftersom du vägrar skrota din SUV?

Var noggrann med vad du väljer att tro på. Bara för att det låter trovärdigt, och många säger samma sak, behöver det inte vara sant. Ropa inte med vargarna. Var kritisk. Ta reda på fakta. Gå inte andras ärenden och sprid inte propaganda, inte åt något håll. Kom ihåg – en lögn blir inte sann bara för att den upprepas många gånger.

Vilka myter svävar runt där ute nu?

Var kritisk. Ifrågasätt. Tänk.

I’ll be back.

//Thomas E

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *