Någon förtjänar att dö.

revenge-stamp-ss-1920-800x450

IS har bombat Paris. Det är så det känns. De har sprängt och de har skjutit och de har mördat kanske bortåt 150 oskyldiga människor. Vi är skakade och förbannade och chockade och sorgsna och bedrövade och faktiskt även lite rädda. Hela nätet är nertyngt av reaktioner och rapporteringar och spekulationer och ilska. Bra. För om vi inte reagerar är det faktiskt något allvarligt fel på oss.

Historien får utvisa vad som orsakade de fruktansvärda dåden. Konspirationsteorier lär inte saknas. Redan antas USA egentligen ligga bakom. Eller om det är judarna. Var beredd på de mest otroliga hypoteser.

Men vänta nu, kanske du tänker. Vi vet vad som hände. Det var IS (eller om vi nu som en slags semantisk förolämpning ska kalla dem Daesh) som i sin islamistiska och fundamentalistiska extremism utförde terrordåd på fransk mark, eftersom de hatar allt vad västvärlden heter. Där har vi orsaken. Skitenkelt.

Kanske är det så enkelt. Och då är ju vår reaktion att vilja utplåna dem från jordens yta (precis som de vill göra med oss) alldeles naturlig. Här vill jag verkligen vara tydlig: jag är inte bättre än någon annan. Jag blir rasande och bedrövad på ett ytterst grundläggande plan. Jag vill införa dödsstraff när jag får reda på såna här nyheter. Den som begår såna här handlingar har förbrukat sin rätt att leva bland oss andra. Döda dem.

Någonting inom mig väcks till liv, instinkter om hämnd som jag tror vi i den civiliserade världen har tränat bort under generationer. Men det finns där inom oss. Våld ligger i vår natur.

Å andra sidan. Det finns dem som menar att våld föder våld. Förmodligen är det sant. Man behöver inte vara Gandhi eller Martin Luther King för att se kopplingen. Våld FÖDER våld. Det är bara att titta på en vanlig skolgård. Några småkillar börjar knuffas, och snart har det spårat ur fullständigt.

IS/Daesh (jag har inte bestämt mig än) och t ex USA eller Frankrike är inga småkillar på en skolgård. Den första är ett mordiskt terrorband, men de båda senare är stora industrinationer med väldigt djupa fickor. De har råd att göra slut på sina motståndare om de skulle vilja. När de låter våld eskalera dör människor. Många människor. Det är ett enda långt lidande och världen slås i spillror.

Observera – vi ska definitivt inte vända andra kinden till när vi blir utsatta för terrordåd. Så naiv är ingen av oss. IS/Daesh ska krossas med alla till buds stående medel. Och de unga män (för det är så det kommer att bli) som får utföra arbetet är redan i förväg värda all heder för de risker de kommer bli tvungna att ta i sin strävan att utkräva hämnd.

Hämnd.

Smaka på ordet.

Hämnd.

Bland de bästa filmerna handlar många om just hämnd. Vi älskar att hämnas. Att få ge igen. Ge nån på käften, sno tillbaka mina grejor, att sprida andra rykten om honom för att ge igen, skära sönder bildäck, repa lacken på nåns nya fina bil. Alla av oss har inte modet att iscensätta våra gruvliga planer mot de vi hatar. Men viljan finns där. Även om vi är tillräckligt civiliserade för att låta bli skulle många av oss göra de mest horribla saker om vi visste att vi skulle komma undan.

Som beteendevetare intresserar jag mig mest av allt för av vilken anledning människor gör saker. Drivkraften. Den verkliga orsaken bakom alltihop. Om vi förstår vad som motiverat en person, då kan vi också räkna ut vad han kommer att göra sen.

Hämnd är bara en drivkraft. Det finns många fler. Viljan att bli rik är en annan. Önskan att slippa jobba. Drivkraften att få bestämma över andra. Att hjälpa andra. Att se det vackra i världen. Att lära sig nya saker. Att bygga upp i stället för att riva ner. Att skapa någonting med sina egna händer.

Dock: någon stor filosof har sagt att i slutändan finns det bara två drivkrafter som verkligen styr allt som sker.

Sex. Och makt.

Att allting vi gör i slutändan handlar om sex. Utom sex. För det handlar om makt.

Vad ligger egentligen bakom de fruktansvärda terrordåden i Paris? Hur hamnade vi egentligen här? Utan att på minsta vis påstå mig veta svaret tänker jag tillåta mig att spekulera i saken. Och för att lära oss om vår nutid, behöver vi ibland titta på historien. För i historien ligger de flesta svaren. Om vi bara orkar leta efter dem. Det är förmodligen väldigt länge sedan någonting var helt vitt. Eller helt svart.

I’ll be back.

//Thomas

Beteendevetare – föreläsare – författare

Omgiven av idioter?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *