Saker du inte får säga

 

shhh

Det finns saker man bör akta sig för att säga. Akta sig riktigt ordentligt, faktiskt. En gång i tiden var det fult att säga elaka saker om judar. Detta var efter det stora kriget och världen hade skamkänslor för vad nazisterna, de asen, gjort. Fullt förståeligt. Numera är vi mer liberala är min uppfattning.

Numera är det väl snarast muslimer man inte bör säga saker om, inte ens på skämt. Gör man det är man nämligen rasist. Det är länge sedan jag tappade orken att förklara att islam inte är en ras utan en religion. Men det är känsligt. Dessutom menar ju de flesta av oss inte ens muslimer utan terrorister som fegt gömmer sig bakom islam. Hur ska man kunna respektera nåns tro då?

Om kristna får kritik numera för att de är just kristna vet jag inte riktigt, men när det handlar om religion blir det komplicerat. En av mina idoler är Richard Dawkins, som säger att han inte är 100 procent övertygad om att det inte finns en gud, men han är lika övertygad om att det inte finns en som han är övertygad om att det inte finns älvor eller enhörningar.

Men det finns andra trosläror som sitter lika hårt i folk som en religion kan göra. Tron på växthuseffekten till exempel. Om jag säger att jag inte alls tror att människan har så stor inverkan på klimatet som viss hävdar så får jag raskt ett antal ilskna personer efter mig. Har jag inte fattat nånting?

Problemet som jag ser det är att det inte går att diskutera saken på ett neutralt sätt. Kanske är det fortfarande svårt att 2015 ha en uppfattning som avviker från normen. Men saker kan ju ändras. Ta flyktingströmmarna till exempel. Först skulle vi öppna inte bara våra hjärtan utan även våra gränser och inte minst våra plånböcker., men nu kan inte regeringen täppa till hålen fort nog. Vad gäller?

Och det handlar nästan aldrig om fakta.

Ni vet, fakta. Sånt som går att bevisa bortom alla rimliga tvivel. Bevis på att det finns en gud (inte att som vissa påstår at det inte går att bevisa att han inte finns, helt idiotiskt), att Allah verkligen existerar, att judarna konspirerade för att stjäla allas jobb i Nazityskland. Fakta som säger att flyktingarna kommer att ruinera Sverige.

Och fakta som säger att det verkligen är människan som höjer temperaturen på planeten, trots att den gått upp och ner i tusentals år innan SUV:en ens var uppfunnen.

Fakta, kompis. Inte propaganda. Fakta.

Vad tror du?

I’ll be back.

Läs mer...

En något udda karriärplanering

Vem vill egentligen bli en mördare? Det kan ju knappast ha varit ett långsiktigt mål, som ett karriärval. Hur kan vissa vara mottagliga för vad som krävs medan andra inte är det? Abdelhamid Abaaoud alias Abu Omar al Baljiki ville det uppenbarligen. Han är mannen som ligger bakom attackerna i Paris. I alla fall står det så i tidningarna. Du har säkert sett bilderna på honom. Nu är han förstås varken dömd eller ens finkad, så vem vet egentligen? Tror du att det var han som gjorde det? Länge var ju till exempel Osama Bin Ladin skyldig till de vidriga dåden i New York den 11 september 2001, när de två tvillingtornen föll. Själv trodde jag länge det, men numera är jag inte så säker. Tillrättalagt är det ord som spökar till det för mig.

Men hur som helst. Låt oss anta att det var Abdelhamid Abaaoud som organiserade och genomförde de fruktansvärda terrordåd som ledde till bortåt 130 dödade i Paris och än fler skadade. (Har jag fel om hans skuld får Allah slå mig till marken.) Låt mig försöka ge en möjlig förklaring till varför han nu valde att göra de här sakerna.

Härom dagen skrev jag att det är intressant att förstå vad som ligger bakom varför saker sker. Inte bara vilket orsakssamband som finns, dvs vem slog vem först, utan även varför några ens tycker att det är viktigt att döda andra människor. Varför äcklas alla inte lika mycket av det som du och jag? Vad leder vissa människor till att begå dessa gräsligheter mot andra människor? Kommer vi någonsin att kunna se in i skallen på en vettvillig massmördare? Hur i helvete tänker egentligen en person som Abdelhamid Abaaoud?

Förra helgen läste jag en bok som heter Spy the Lie. Den är skriven av tre före detta CIA-agenter och handlar om hur man känner igen en lögn. Där var en massa tips kring hur man ser på en person att han ljuger. Jag vet varför jag plockade upp just den här boken, men jag kan faktiskt läsa den av flera olika anledningar.

Kanske har jag en teoretisk drivkraft. Det innebär att det är kul att lära sig nya saker. Kunskap för kunskapens egen skull, om du vet vad jag menar. Eller så har jag en så kallad ekonomisk drivkraft. Jag vill använda kunskapen i boken till någonting praktiskt. Jag vill uppnå något slags resultat. Eller kanske har jag en social drivkraft. Jag gillar tanken på att kunna hjälpa andra människor. Då kommer jag nog att ge boken till dig, för jag tycker att du behöver den bättre än mig.

En annan drivkraft är den estetiska. Strävan efter harmoni. Den gör kanske inte att jag läser boken, men eftersom det är en snygg bok med en rätt så festlig titel så har jag den framme på bordet som en installation i miniatyr. Ytterligare en drivkraft är den traditionella, vilket inte betyder att traditioner är viktiga, utan det innebär strävan efter något slags system att leva sitt liv efter. Människor med starka värdegrunder har ofta den här drivkraften. De tror väldigt starkt på nånting.

Eller: kanske läser jag den här boken bara för att kunna tala om för alla och envar att jag har läst den. Om jag nu ens har gjort det. Kanske har jag den framme för att sätta skräck i dig. Det passar mitt ego att förklara att jag numera vet hur CIA förhör sina fångar världen över. Detta kallas för individualistisk drivkraft. På engelska heter detta political driver, vilket väl säger det vi behöver veta.

Individualistisk drivkraft handlar om makt. Makt över mig själv, makt över mötet, makt över agendan, över besluten, över utvecklingen. Makt över dig. Jag vill bestämma. Detta är en mycket stark drivkraft. Alla har den inte, men de som har den har inte sällan väldigt mycket av den. Och den fungerar fantastiskt bra på de med social drivkraft, för de låter sig ofta styras.

Kruxet är detta: Ganska få människor har den individualistiska. Men väldigt många har den sociala. Det vill säga; de som gillar att styra har ett stort gäng att styra över. Minoriteten styr över majoriteten.

Så släpp den där boken. IS/Daesh har just utökat sin makt högst väsentligt. Och det är av en enkel anledning – vi är förbannat rädda för dem just nu. De har makt över mig, över dig, över alla dina grannar som funderar: kommer de hit? Och om de kommer hit – vad i helvete gör vi då? Vilken beredskap har egentligen Sverige?

En viktig del av IS/Daesh vinst är att västvärlden splittras. Då blir de starkare. Mera makt till dem. Deras terrorvälde växer eftersom vi inte kan enas om vad vi ska göra åt dem. Ännu mera makt.

Så där håller det på.

Väldigt många har förvisso ett visst behov av makt. Vissa mindre, andra mer. De som strävar mycket efter makt är ofta beredda att gå jäkligt långt för att nå sitt mål. Pengar till exempel, ekonomisk drivkraft, är bara ett medel i det här fallet. Själva makten i sig är således viktigare, men med hjälp av mycket pengar kommer du faktiskt ganska långt. Som vår värld är uppbyggd så är pengar inte sällan lika med makt.

Ibland kan man kombinera de båda sakerna. Starta ett krig och vinna både pengar och makt.

Titta till exempel här:

http://www.cnbc.com/2015/11/16/how-paris-attacks-affect-defense-stocks-expert.html

Fakta är tydliga: när 129 människor dör i Paris, går de vapenrelaterade aktierna rakt mot himlen. Ett antal människor någonstans på jorden har plötsligt tjänat flera miljoner dollar, beroende på om de investerat i stridsflyg, automatvapen eller sprängmedel. Vissa egendomligt vältajmade affärer kommer att uppdagas i efterhand, tro mig.

Vi ska inte inbilla oss att IS/Daesh leds av några dumskallar. Vi må känna avsky för det de gör, men underskatta inte deras intelligens. De fattar det här ekonomiska sambandet. Nu har vi förstås ingen aning hur de gör just i den frågan. De verkar ju ha alla pengar de behöver redan – märkligt nog.

Du kanske tänker: kom igen, det var en ren sidoeffekt! Någon hade bara en jäkla tur! Visst. Kanske var det så. Å andra sidan, om vi spekulerar för ett ögonblick i att IS/Daesh hade köpt t ex amerikanska krigsaktier så hade de, väl medvetna vilka planer de hade på att slå till i Paris, just utökat sin pengahög ganska rejält. För det är så det fungerar. Krigsaktier går upp när konflikter inträffar. Deras produkter kommer att behövas mer, helt enkelt. Det kallas marknadsekonomi.

Vill man förstå orsakssambandet bakom större händelser så finns det en mycket enkel regel: Follow the money.

I’ll be back.

 

Känner du några riktiga dumskallar? Klicka här!

 

Läs mer...

Tack älskade farmor

IMG_0153

En av mina största förebilder i livet är farmor. Stark som en björn och med en ängels tålamod kämpade hon genom livet. Det går inte många dagar utan att jag saknar henne och tänker på alla bra saker hon lärde mig. I urval skulle jag säga att ‘en fö löv å va som en ä’, ‘en få löv å arbete’ och ‘flyjene kråke får nåje, sittene får inge’ är det som tagit mig igenom det mesta här i livet. Det och ett litet halssmycke.

När jag konfirmerades, jo man gör det där jag kommer ifrån, fick jag ett litet och väldigt enkelt kors i guld av farmor. Korset hade gått i arv från hennes mamma till henne och nu blev det mitt. I stunder när jag behövt hennes visdom och trygghet har jag burit korset runt min hals. För dryga halvåret sedan hade jag behovet. Som en påminnelse att allt kommer att lösa sig, att jag duger som jag är och att jag kommer att klara allt bara jag fortsätter framåt hänger det där. Farmor …

Idag kände jag att jag var igenom. Inte för att korset är särskilt tungt att bära men jag behöver det inte längre, inte just nu. Det är dags att lägga tillbaka det i skåpet och låta det vila till nästa gång.

PS: Om ni pratar med min älskling kan ni hälsa att Coco gillar halsband 😉

 

Läs mer...

Jag brukar inte göra research … men den här gången …

maxresdefault

Ibland hör man de mest otroliga idéer som kan inspirera till fantastiska berättelser.. Konspirationsteorier om viktiga händelser i historien. Väldigt få av dessa teorier dyker upp i Sverige. Estonia, förstås. Vem sänkte egentligen båten? Palmemordet. För det var väl ändå inte Christer Pettersson som mördade Palme? Det vore mer spännande om det var någon helt annan. PKK. Eller SÄPO, kanske. DET hade varit en riktig konspiration. En del menar att det inte ens var Palme som skulle dödas, utan nån helt annan.  Men rent allmänt litar vi svenskar på att det vi läser i tidningarna faktiskt stämmer.

Annat är de i andra delar av världen. Där kan det handla om precis vad som helst. Kennedymordet har väl minst ett trettiotal teorier kopplade till sig. Marilyn Monroes död likaså. Och är Hitler verkligen död?  Johnny Depp var inte med i sin egen film. Världen domineras av ett hemligt sällskap. Frimurarna, Illuminati, Bilderberggruppen. Ibland är det judarna som gjorde det. Man gömmer aliens på den superduperhemliga Area 51.

Månlandningen 1969 är en riktig klassiker. När Neil Armstrong satte sin fot på månen befann han sig i själva verket i en TV-studio. De låtsades, mest för att stressa ryssarna. Ett av huvudargumenten för bluffen var att flaggan Neil körde ner i månsanden fladdrade, trots att månen saknar atmosfär och följaktligen vind. Flaggan skulle omöjligt kunna fladdra.

En verkligt festlig konspirationsteori är att många av jordens ledare egentligen inte ens är människor, Drottning Elisabeth, George W Bush, både Bill och Hillary Clinton är alla slags nåt förklädda reptilvarelser här för att ta över jorden . Rafflande teori, och debatten kring den mentala hälsan hos mannen som kläckte idén har pågått några år. Numera lär han ha gått under jorden, och vem är jag att klandra honom.

Paul McCartney är egentligen inte Paul McCartney. Han byttes ut redan på sextiotalet av en annan kille som såg ut exakt som Paul. Den här snubben råkade dessutom låta precis som Paul. Inte nog med det: han var verkligt duktig på att skriva musik. Vad han hette? Praktiskt nog hette han också Paul McCartney. En häpnadsväckande slump.

Konspirationsteoretikerna brukar kallas för foliehattar, eftersom de antas sitta med aluminiumfolie runt huvudet så att inte deras hjärnor ska kunna bli scannade från yttre rymden. Och vem vill vara med om en sådan sak egentligen? Bäst att skydda sig. En del av det foliehattarna kommer dragande med är särskilt svårsmält. Som till exempel att det finns farliga ämnen i jetplanens avgaser eftersom världens regeringar långsamt försöker förgifta sina medborgare. Okej …

Medan vi kan skratta åt de där vansinnigheterna finns det andra konspirationsteorier som är svårare att le åt. Som till exempel den teori som säger att det finns starka finansiella krafter som styr vartåt valuta-, guld- eller börsmarknaderna tar vägen. Att de finns de som kan få börsen att både stiga och falla som de vill. Det finns följaktligen några superrika som styr allt som sker i världsekonomin. Men då måste man äga så stora summor att det knappt går att räkna dem. Det måste vara foliehattarna som hittat på det där. Så mycket pengar har väl ändå ingen?

En annan konspirationsteori handlar om Vietnam-kriget. Jag vet, det är länge sen och det berörde inte oss mycket. Men USA gick in i Vietnam 1965 efter att Vietnam hade beskjutit ett par amerikanska jagare i någonting som heter Tonkin Bay-incidenten. Tio år och 50 000 döda amerikanska soldater senare florerade en hel massa rykten och konspirationsteorier kring varför USA egentligen invaderade Vietnam. Det låg ju på andra sidan jorden, och det fanns inga större naturtillgångar att tala om.

Det problematiska med den här konspirationsteorin är att det finns besvärande fakta kring sagda Tonkin Bay-incident. T ex erkände Robert MacNamara, försvarsminister i USA mellan -61 och -68 att alltihop var ett misstag. Vissa hävdar att han nog inte alls menade själva incidenten, utan att strategin för att vinna kriget var dålig. (Det var faktiskt han själv som hade lagt upp den.)

Riktigt besvärande blev det 2007, mer än trettio år efter att kriget avslutats, när en skrivelse från NSA (National Security Agency) plötsligt dyker upp och som bekräftar att det fanns en omfattande tveksamheter avseende Tonkin Bay-incidenten. Kommunikationen mellan båda sidor var bruten, och det hela var med hög sannolikhet ett missförstånd. Vietnameserna visste inte riktigt vad de gjorde. Förmodligen begrep alla det. Och vad hade de amerikanska fartygen egentligen där att göra? Från amerikansk sida valde man att tolka saker och ting som att USA var allvarligt hotat. Så man försvarade sig genom en omfattande invasion av ett annat land.

Plötsligt blir man förvirrad. Och börjar fundera. Tänk som en konspirationsteoretiker. Ett krig pågick i tio år förmodligen baserat på ett misstag? Men begår man verkligen såna misstag? Vad ligger bakom ett sånt agerande?

Den här  konspirationsteorin har snurrat i över fyrtio år. Den har liksom bitit sig fast. Helt klart så berättades inte den fullständiga bilden för allmänheten, det är det enda vi kan vara helt säkra på. Håll med – det ser ju himla konstigt ut när man tittar på det. Vissa påstår till och med att det inte ens fanns några skepp i den där bukten.

Vad tror du? Är foliehattarna någonting på spåren här?

I’ll be back.

Under tiden: Är du omgiven av idioter? Klicka här.

Läs mer...

Fång, vattensvans och Borgmästaren i Arboga

Jag brukar alltid säga att det alltid blir som man tänkt sig. I ärlighetens namn vet jag inte om jag tycker att jag gör så särdeles bra ifrån mig på den punkten just för tillfället. Kan nämligen garantera att jag inte tänkte på att det vore trevligt om hästen fick fång och hunden skaffade vattensvans. Kul ord föresten, vattensvans. Sönerna hävdar att det beror på att vår kära Rottweiler fiser så illa att svansen kroknat. Vill man ta till sig den vetenskapliga förklaringen så är väta och kyla i kombination en dålig sak för en hundsvans. Chippen kommer se så mycket mindre läskig ut i sin nya, fluffiga vinterkappa …

”Vad ska jag blogga om då?” frågade jag Thomas efter att han deklarerat att varken vattensvansar eller fång är särskilt kul att läsa om.

”Skriv något kul”, fick jag till svar.

Kul ja… Jo! Vi hade kul igår när vi såg en film tillsammans. Sonen tyckte att karaktären knarklangaren var intressant då han uppvisade ett mer än stört beteende. Thomas kommentar om att det fanns ett ord på P för det föranledde mitt spontana och högljudda svar ”penis!” Det var tydligen fel. Tja, det är sådant vi roar oss med här på landsbygden.

Till min samling av skelögda prostar uttråkade kungar har nu en olja på Arbogas Borgmästare tillkommit. Så nöjd! Han har fått hedersplatsen över TVn. Hoppas att han känner sig nöjd med den.

IMG_0137

Läs mer...

Fick George W Bush för lite sex?

082505bush

Det är faktiskt en befogad fråga. Som jag skrev häromdagen finns det två fundamentala drivkrafter hos det konstiga djuret människan: makt – och sex. Det finns stora tänkare som påstår att allt vi gör handlar om sex, utom just sex. För sex handlar i själva verket om makt. Det som skedde i Paris i fredags beror på att någon vill ha mer makt. Det enkla svaret är att IS vill göra det genom att skrämma vettet ur hela västvärlden. Och de lyckades. Vi har knappt pratat om något annat sedan dess. Och vi är faktiskt rädda.

IS vill således ha makt. Men de vill ha sex också. Och det får de genom att ockupera hela byar i Syrien och Irak och förslava alla kvinnor och barn som tillber fel gud. Dessa våldtar nu ”IS-krigare” (läs: förvirrade massmördare) under rituella former, eftersom Allah har sagt att det går för sig. Det är fullkomligt vidrigt från början till slut och obegripligt hur lätt vissa gömmer sig bakom gud. Det enda jag kan känna är bottenlöst förakt.

Jag behöver knappast påpeka att även om våldtäkt på avstånd påminner om sex, så handlar det definitivt om makt. Makten att ta någons kropp i besittning. Makten att förnedra. Och makten att förgöra. Krossa hela samhällen. De kvinnor i konflikten som överlever övergreppen förskjuts inte sällan från sin by eftersom de anses ha gjort sig förtjänta av det. Ännu en obegriplig och idiotisk religiös avart.

Men varifrån kommer IS? För ett par år sedan hade vi ju inte ens hört talas om det här rövarbandet? Många menar nu att embryot till IS kom från det faktum att Iraks diktator Saddam Hussein störtades. Och det i sin tur startade med att USA gick in i Irak med väpnade styrkor 2003.

Så frågan blir följaktligen: vad var det George W Bush; USA:s dåvarande president, egentligen saknade, som fick honom att gå in i Irak? Var det makt? Eller var det sex? Vi vet att den officiella förklaringen var att Saddam Hussein hade kärnvapen han inte fick ha, och nu skulle de hittas och förstöras. Detta trummades in via alla medier under månader.

Sagt och gjort. USA gick in i Irak och bombade. Storbritannien hjälpte till. Människor dog som flugor, men enligt den rapportering åtminstone jag fick av tidningar och TV var att de flesta hade gjort sig förtjänta av det. Saddam-regimen föll, och allt hade kunnat vara frid och fröjd. Om det inte hade varit för två saker:

  1. Där fanns inga kärnvapen. Hans Blix, dåvarande generaldirektör för Internationella atomenergiorganet (IAEA), ledde verksamheten. Man letade i flera år men kunde inte hitta någonting överhuvudtaget. Han rapporterade indignerat att det inte fanns och aldrig hade funnits några kärnvapen i Irak.
  2. När Saddam Hussein försvann så utbröt kaos i landet. Och det har fortsatt allt sedan dess. En försiktig beräkning ger vid handen att någonstans mellan 900.000 och 1.200.000 människor har dött som en konsekvens av George W Bush:s beslut. Här kan vi prata om mänskligt lidande. I Bagdad har man en katastrof motsvarande den i Paris i princip en gång i veckan.

Jag fick en kommentar häromdagen att det jag uttryckte var kulturmarxism. (Man bör ju inte kritisera USA så det hörs.) Förutom att jag inte är bekant med begreppet kulturmarxism, kan vi ju titta på vad den nuvarande presidenten i USA har att säga om saken.

http://www.di.se/artiklar/2015/11/18/obama-skyller-is-pa-foretradaren/

För att spara din dyrbara tid: Barack Obama skyller på Bush att det blev som det blev. Det var fel att gå in i Irak 2003. Och nu när vi faktiskt vet vilka konsekvenser det fick: vad anser du själv? Var det rätt av USA att gå in i Irak?

Ja, men Saddam var en diktator! Han gasade kurder 1988! Han försökte ockupera Kuwait!

Visst gjorde han det. Han var en grym diktator. Han var i samma klubb som Mao, Stalin och Idi Amin. Jag värderar inte om folket har det bättre eller sämre i Irak efter Saddam. Det enda jag tittar på är vilket agerande som lett till vilka konsekvenser.

USA fick hjälp av Storbritannien. Tony Blair, dåvarande premiärminister, är numera tveksam till om det de gjorde var rätt.

http://www.theguardian.com/uk-news/2015/oct/25/tony-blair-sorry-iraq-war-mistakes-admits-conflict-role-in-rise-of-isis

Stackars Tony. Skälet till att USA gick in i Irak är fruktansvärt enkelt. Det hade ingenting med kärnvapen att göra, och jag påstår att George W Bush hela tiden visste det. Det verkliga skälet finner du här:

http://www.theguardian.com/world/2007/sep/16/iraq.iraqtimeline?CMP=share_btn_tw

Vi sparar lite mer tid: Alan Greenspan, chef för Federal Reserve, den amerikanska centralbanken mellan 1987 och 2006, (här vi en verklig tungviktare) säger att det mest av allt handlade om oljan. Vi ville åt deras olja, så vi hittade på en anledning att gå in med trupper. Dessa uppgifter kom flera år senare, men då var det så dags. Oavsett vilket – saker och ting är sällan vad de ser ut att vara. Olja till exempel – handlar det verkligen om makt? Handlar inte det om pengar? För det kan ju inte handla om  … sex?

En mycket bra fråga. Av vilken anledning kommenterar chefen för Federal Reserve överhuvudtaget ett krig på andra sidan jorden? Hade inte han en bank att sköta? Svaren till det vi ser hända i världen nu hittar vi ofta i historien. Om vi orkar leta efter dem.

I’ll be back.

 

//Thomas

 

Omgiven av idioter? Så här blir du av med dem.

 

 

 

 

Läs mer...

Någon förtjänar att dö.

revenge-stamp-ss-1920-800x450

IS har bombat Paris. Det är så det känns. De har sprängt och de har skjutit och de har mördat kanske bortåt 150 oskyldiga människor. Vi är skakade och förbannade och chockade och sorgsna och bedrövade och faktiskt även lite rädda. Hela nätet är nertyngt av reaktioner och rapporteringar och spekulationer och ilska. Bra. För om vi inte reagerar är det faktiskt något allvarligt fel på oss.

Historien får utvisa vad som orsakade de fruktansvärda dåden. Konspirationsteorier lär inte saknas. Redan antas USA egentligen ligga bakom. Eller om det är judarna. Var beredd på de mest otroliga hypoteser.

Men vänta nu, kanske du tänker. Vi vet vad som hände. Det var IS (eller om vi nu som en slags semantisk förolämpning ska kalla dem Daesh) som i sin islamistiska och fundamentalistiska extremism utförde terrordåd på fransk mark, eftersom de hatar allt vad västvärlden heter. Där har vi orsaken. Skitenkelt.

Kanske är det så enkelt. Och då är ju vår reaktion att vilja utplåna dem från jordens yta (precis som de vill göra med oss) alldeles naturlig. Här vill jag verkligen vara tydlig: jag är inte bättre än någon annan. Jag blir rasande och bedrövad på ett ytterst grundläggande plan. Jag vill införa dödsstraff när jag får reda på såna här nyheter. Den som begår såna här handlingar har förbrukat sin rätt att leva bland oss andra. Döda dem.

Någonting inom mig väcks till liv, instinkter om hämnd som jag tror vi i den civiliserade världen har tränat bort under generationer. Men det finns där inom oss. Våld ligger i vår natur.

Å andra sidan. Det finns dem som menar att våld föder våld. Förmodligen är det sant. Man behöver inte vara Gandhi eller Martin Luther King för att se kopplingen. Våld FÖDER våld. Det är bara att titta på en vanlig skolgård. Några småkillar börjar knuffas, och snart har det spårat ur fullständigt.

IS/Daesh (jag har inte bestämt mig än) och t ex USA eller Frankrike är inga småkillar på en skolgård. Den första är ett mordiskt terrorband, men de båda senare är stora industrinationer med väldigt djupa fickor. De har råd att göra slut på sina motståndare om de skulle vilja. När de låter våld eskalera dör människor. Många människor. Det är ett enda långt lidande och världen slås i spillror.

Observera – vi ska definitivt inte vända andra kinden till när vi blir utsatta för terrordåd. Så naiv är ingen av oss. IS/Daesh ska krossas med alla till buds stående medel. Och de unga män (för det är så det kommer att bli) som får utföra arbetet är redan i förväg värda all heder för de risker de kommer bli tvungna att ta i sin strävan att utkräva hämnd.

Hämnd.

Smaka på ordet.

Hämnd.

Bland de bästa filmerna handlar många om just hämnd. Vi älskar att hämnas. Att få ge igen. Ge nån på käften, sno tillbaka mina grejor, att sprida andra rykten om honom för att ge igen, skära sönder bildäck, repa lacken på nåns nya fina bil. Alla av oss har inte modet att iscensätta våra gruvliga planer mot de vi hatar. Men viljan finns där. Även om vi är tillräckligt civiliserade för att låta bli skulle många av oss göra de mest horribla saker om vi visste att vi skulle komma undan.

Som beteendevetare intresserar jag mig mest av allt för av vilken anledning människor gör saker. Drivkraften. Den verkliga orsaken bakom alltihop. Om vi förstår vad som motiverat en person, då kan vi också räkna ut vad han kommer att göra sen.

Hämnd är bara en drivkraft. Det finns många fler. Viljan att bli rik är en annan. Önskan att slippa jobba. Drivkraften att få bestämma över andra. Att hjälpa andra. Att se det vackra i världen. Att lära sig nya saker. Att bygga upp i stället för att riva ner. Att skapa någonting med sina egna händer.

Dock: någon stor filosof har sagt att i slutändan finns det bara två drivkrafter som verkligen styr allt som sker.

Sex. Och makt.

Att allting vi gör i slutändan handlar om sex. Utom sex. För det handlar om makt.

Vad ligger egentligen bakom de fruktansvärda terrordåden i Paris? Hur hamnade vi egentligen här? Utan att på minsta vis påstå mig veta svaret tänker jag tillåta mig att spekulera i saken. Och för att lära oss om vår nutid, behöver vi ibland titta på historien. För i historien ligger de flesta svaren. Om vi bara orkar leta efter dem. Det är förmodligen väldigt länge sedan någonting var helt vitt. Eller helt svart.

I’ll be back.

//Thomas

Beteendevetare – föreläsare – författare

Omgiven av idioter?

 

Läs mer...

Ett kvarts varv fel

Hela mitt liv har jag känt mig fel. Ni vet som man kan känna sig när man är den enda som missförstått inbjudan och tagit på sig kostymen som Lisebergskaninen och alla andra har vanliga kläder. Hänger ni med?

Jag har försökt passa in. Alla sammanhang har handlat om att försöka vara som alla andra. Vanlig. Normal. Mindre konstig. Mindre hjärna. Resultatet har alltid blivit detsamma. Jag har gjort våld på mig själv och min omgivning har inte varit nöjd.

Det var först för ett par år sedan som jag började göra kopplingar. Först när jag förstod att mina söner med största sannolikhet har Aspergers syndrom gjorde jag kopplingen till mig själv. Naturligtvis har jag slipats i kanterna. Kapslat in mina egenheter och förminskat dem. Ända tills jag förstod att de inte var fel. Ända tills jag förstod att jag kan dra nytta av dem.

Min hjärna fungerar inte som andras. Den böljar och spritter och byter ämne. Den ser mönster snabbare än andra och den vill göra allt på en och samma gång. För att kontrollera den behöver jag vara fysiskt aktiv. När jag pillar på mobilen lyssnar jag på dig. När jag ritar i anteckningsblocket på mötet är det för att jag ska kunna ta in vad andra säger. Min hjärna kopplar nämligen snabbare än din. Den ser vart du är på väg snabbare än du hinner använda alla ord för att beskriva det. Den tröttnar på vad du säger om jag inte får gå i rummet samtidigt som du pratar, byter fokus och är redan inne i nästa vecka och sorterar om jag inte får skaka på benet. Jag förstår att det verkar konstigt men det är bara för att jag är intresserad av vad du säger som jag agerar som jag gör.

Att bejaka mina olikheter har satt mig i klistret. För personer med mindre intellektuell spänst är jag obehaglig. Ve och fasa! Jag klarar av att jobba heltid, skriva tre böcker och vara ensamstående mamma. Den omedelbara reaktionen från omgivningen är att något är fel. Troligen är jag lat på jobbet och mina barn är förmodligen ouppfostrade. Men om du skulle kunna se in i min skalle skulle du se. Jag har kapacitet för tre och när jag tillåts ha det flyger jag. Det är då jag uträttar storverk.

Om fler arbetsgivare, föräldrar, partners, lärare … Om fler kunde se den obegränsade tillgång vi faktiskt är skulle världen kunna se lite annorlunda ut.

Jag ska inte tråka ut er mer. Vill man läsa något ganska självutlämnande som jag skrivit kan man läsa novellen som finns med i Antologin I skuldens skugga. Dessutom är den för en bra sak. All vinst går nämligen oavkortat till Min stora dag.

Kram

IMG_0109

http://www.adlibris.com/se/bok/i-skuldens-skugga—novellantologi-9789187548611?gclid=CLWcl7WQl8kCFQLncgodfW4Agw

Läs mer...

En sak är väldigt konstig

Vi gråter över Paris. Det är inte konstigt. Jag fick själv en chock när jag klev upp i morse. Jag ville verkligen inte tro att det var sant. Vi pratar inte om annat här hemma. Jag går in på Facebook. Starka känslor. Franska flaggor. Tårar överallt. Inlägg om att nu är min treåring (som av nån anledning tittar på krigsnyheter elva på kvällen) rädd för att hon ska dö.

Men hör ni? Gråter vi över Bagdad, där detta händer varje vecka? Eller över Jerusalem? Eller Beirut? Eller Kairo? Eller Phnom Penh. Eller –

Det som hände i Paris igår var vidrigt, och mer än man orkar ta in, egentligen. Samtidigt … det händer runt omkring i hela världen, hela tiden, varje vecka, utan avbrott. Oskyldiga människor dör i meningslösa attentat. Det är mycket sällan jag ser Facebook nerlastat av indignerade inlägg då. Eller ligger dessa oroshärdar för långt bort? När det sker utanför Europa är vi inte lika engagerade. Trots att vi vet att det sker. Dagligen.

I Asien. I Afrika. I Mellan Östern.

Alla vi som hävdar att vi tror på alla människors lika värde – är detta dåd verkligen värre än om det hade hänt i Kabul? För det kan väl inte vara så att det är skillnad på människor … och människor? Du som inte känner dig träffad är ju lyckligt lottad förstås. Men jag rannsakar just nu mig själv. Och undrar: varför känns detta dåd så mycket värre? Var har jag egentligen mina värdegrunder?

Hur tänker du?

Läs mer...