Barnförbjudna platser

20151102_183746

Det finns en massa platser i Sverige som har misstänkt besynnerliga namn. På vägen hem idag tog jag av en ren slump en titt på GPS:en, och fick syn på en del lustigheter. Eller rättare sagt, roligheter. För platsen Roligheten verkar ligga någonstans mellan Enköping och Västerås. Förutom att jag tvivlar på att de har mer skoj där än någon annan stans – hur kom de på det namnet? Vad hände där en gång i historien som var så förbaskat underhållande? Kanske det besjälats av det norska språket, kanske betyder det strängt taget Lugnet? Fast det är förstås ett industriområde utanför Stockholm. Och varför det? Jag har varit där. Lugn är inte alls vad som kommer över en när man kommer dit. Kylla är kanske inte så himla konstigt, men när man betänker att jag precis hade passerat Ändesta

Som du ser hittar vi strax intill Roligheten den märkliga platsen Tortuna. I själva verket tror jag att det är felstavat, eller så har jag bara blivit influerad av min partner in crime som just med liv och lust ägnar sig åt att pina livet ur en person. Det låter som ren tortyr, det jag sett hört, och det kommer att sluta illa. Torture, borde platsen ha hetat. Här har vi inte norskan som inspiration, utan engelskan.

Men det slår mig, att språket måste ha förändrats åtskilligt genom seklen. För hur förklarar man annars platser som Fnaskberget i Ljusdal? Hur försörjde man sig huvudsakligen där en gång i tiden? Eller Stora Pungen i Dalarna? Tanken svindlar. Ändå är dessa oskyldiga platser ingenting mot för Snålkuk uppe i Lappland. Eller Lilla Runken i Östergötland. (Jodå, de har Stora Runken också.) Och då har jag inte ens pratat om ett ställe i Gästrikland som döpts till Lem.

Innan du tror att detta är en ganska enkelspårigt inlägg, kan jag försäkra dig – det stämmer.

Men tänk dig själv! Vilken plats skulle du helst besöka: Röva? Eller Röven? Varför inte Arslerud? En förort till Rövhålet? Jag menar, här har ju Rumpebo ingenting att hämta i form av galenskap. I Dalarna kan man ta sig ett dopp – i sjön Stjärten … När man ser och hör de härna namnen kommer man till insikt om man att nån förstås måste ha tänkt nånting – men vad?! Och vad hade han rökt? Vad kan rimligen ha inspirerat till denna dårskap?

Tänk om det inte alls handlar om gammelnordiska uttryck som det alltid hävdas i såna här sammanhang? (En gammal gumma intervjuas utanför hembygdsföreningens gård: Jo, men vi har ju alltid hetat Fitta, det faktiskt betydde ursprungligen en våtmark eller sank ängsmark.) Tänk om det i stället är folkhumorn som slagit till och lyckats etablera den ena vansinnigheten efter den andra. Och sen utom alla tvivel flyttat därifrån. För vem döper sin by till Horhult, Mensträsket eller Pattebo – och bor kvar?!? Ingen, frågar du mig.

Nej, invånarna i Fjuckby visste vad de gjorde när de klagade på namnet. Men så var de inflyttade också. För vad vet väl utomsocknes egentligen? Folk från Ingenting går självfallet inte att lita på. Fjuckby blev kvar, men först efter att den drivande kraften bakom ett eventuellt namnbyte dragit vidare. Jag hörde att han hade siktats på Ollongränd i Porrarp.

Läs mer...

Ditt och mitt

För en inredningsfrälst som undertecknad är det här med nytillkomna prylar förknippat med vissa utmaningar. Somligt är lättare att ta till sig. Ta bara ljusblå lakan med vita ränder tillexempel. Om man kisar ger det en lantlig inramning till sovrummet. Inte tokigt alls. Annat är desto svårare. En modern lampa blir helt enkelt bara fel hur man än vrider och vänder på den. Med bästa vilja i världen kan den inte ens bo i skafferiet. Tricket är att låta den andre parten förstå hur fel den är. Man får inte pressa för hårt, då riskerar man att tingesten får stanna kvar av ren trots. Lampan är för tillfället förpassad till ett skrymsle nära ytterdörren i väntan på beslut. Låter älsklingen sova på saken. Livet blir ju så mycket enklare när man överens, eller hur?

IMG_8526

Läs mer...

Om du inte är psykopat – läs detta

 

 

20151019_160804

Som beteendevetare har jag alltid jobbat med psykiskt friska människor, och aldrig intresserat mig för människor med verkliga utmaningar i sin tillvaro. Det är för svårt och det gör mig deprimerad. Men här kommer ett boktips som jag verkligen vill slå ett slag för. Genom att lära dig de enkla grunderna i den här boken räddar du dig garanterat undan känslomässig och ekonomisk förlust.

Ofta säger man ju, att den där, han är en djäkla psykopat. Eller tjejen där borta, hon måste vara psykopat. Men vad menar vi egentligen? Begreppet psykopat är en förhållandevis modern företeelse, och sanningen att säga är väl inte vetenskapen alldeles exakt. Förutom en sak – det går inte att bota en psykopat. Deras hjärnor saknar helt vissa nervtrådar. Till exempel känner de ingen empati, även om de kan lära sig att spela empatisk. Men andra människor betyder egentligen ingenting för dem.

Men det finns saker att titta efter som kan spara mycken huvudvärk. Boken Lär känna psykopaten tar upp en checklista som arbetades fram för många år sedan, som en liten temperaturmätare på vissa individers för omgivningen så obegripliga uppträdande. Och man kan alltså göra en egen koll på dem man har problem med.

Några exempel:

  • Förhöjd självuppfattning och grandios framtoning
  • Patologiskt lögnaktig – ljuger även när det inte finns någon vits att ljuga
  • Ständigt behov av spänning, blir lätt uttråkad
  • Bedräglig och manipulativ
  • Parasiterande livsstil – låter gärna andra betala för allting

Så där håller det på. Listan skall användas kliniskt, och det krävs utbildning. Visst. Men tanken kittlar. Eftersom det rent statistiskt är cirka 1 % av befolkningen som är psykopater (25 % i våra fängelser, big surprise) så innebär det att det bara i lilla Sverige finns bortåt 90 000 psykopater. Och även om många har problem med impulskontrollen och därför sitter bakom galler, så är det ändå ganska många som går lösa. Och deras syfte är inte sällan att skaffa sig fördelar på andras bekostnad. I stort eller i smått. Anledningen? För att de kan.

Och när jag gör en rejäl djupdykning så finner jag att jag de senaste åren sprungit på två verkliga fullblodspsykopater. På riktigt, personer som utan tvekan scorar så högt att de inte kan vara något annat än psykopater. Jag menar verkligen allvar. Det förklarar så oändligt mycket av deras fullkomligt sjuka uppträdande. Det är faktiskt riktigt otäckt.

Fler punkter från listan:

  • Promiskuöst sexuellt beteende
  • Impulsiv
  • Tar inte ansvar för sina egna handlingar – skyller alltid på andra
  • Saknar ånger eller skuldkänslor

Många av de vardagsbeteenden som vi irriterar oss på hos vissa människor finns med i boken. Om man bara uppvisar några stycken är man möjligtvis en otrevlig person, inte nödvändigtvis någon psykopat. Men om man kan bocka för tillräckligt många av dessa var för sig så oskyldiga punkterna … det är faktiskt kusligt.

OBS – jag tar inget som helst ansvar för hur du väljer att använda kunskapen i boken, t ex listan ovan. Och det gör nog knappast författaren heller. Det är upp till var och en. Men det verkligt skrämmande med boken är den här kommentaren som jag hittade: Berätta inte för en riktig psykopat om hur du fungerar, för han kommer bara att använda det mot dig.

Så frågan inställer sig ju: hur många psykopater har läst den här boken – eller andra inom samma ämne – och nu vet betydligt mer om hur de ska glida under radarn? Och manipulera och bluffa sig fram genom tillvaron, på din bekostnad?

Mitt råd blir således – är du inte psykopat: läs boken. Om du är psykopat så vet du vad du kan göra.

Läs mer...

Mera herrgårdsliv

Idag har jag röjt runt på loppis. Inte för att det är något särskilt ovanligt eller unikt med det, men idag var jag på jakt. Allt startade med ett sug efter koppar. Inte sådana men dricker ur alltså utan metallen koppar. Här kanske ni börjar fundera på om jag legat under en sten i ett år eller så men det har jag inte. Kopparn jag kände sug efter måste vara gammal och bruksig. En snabb genomgång av inventarierna gav vid hand att befintlig samling inte skulle räcka på långa vägar. Turligt nog anordnades dagen till ära en loppis i den lokala sporthallen.

När jag får för mig något är jag ostoppbar och att vänta till en annan dag finns inte riktigt utrymme för. Sagt och gjort pressade jag in gamla mamma i Volvon och jagade ner till sagda lokal i jakt på gamla bunkar och kokkärl.

Jag hade tur. Merparten av loppisborden innehöll minst en gammal bytta och med mors hjälp släpade jag hem diverse rariteter. Kopparpriset borde gått upp medan jag handlade …

IMG_8509

Läs mer...

Fula påskkärringar är väl en sak …

När jag nu flyttar in i herrgården (dvs släpar in allt möjligt jox som jag inte riktigt haft plats för tidigare men som jag ämnar låta förpesta den eleganta herrgårdsmiljön) erkänner jag för mig själv att jag samlat på mig ditt och datt genom åren. Visserligen är jag en djävel på att kasta saker. Och på att sälja saker. Till exempel: det hus jag sålde förra året sålde jag med möblemanget kvar. Enkelt och smärtfritt. Jag slapp en massa bohag som jag inte hade utrymme för, och jag slapp en massa deprimerande minnen som mest av allt gav mig ont i magen.

Men det finns två saker jag aldrig kastar. (Förutom min garderob, men det var kanske en öppen (garderobs)dörr?) :)

Det ena är mitt bibliotek. Jag har en närmast grotesk boksamling magasinerad just nu. Alltför flyttlådor stor fyller den ett ansenligt utrymme från golv till tak. Jag vet inte ens hur många tusen böcker det rör sig om. Mer om denna längre fram.

Men jag har även en viss förkärlek för, ja, hur ska vi säga det … julsaker. Jag gillar tomtar. Inte de med beteendestörningar. (Du vet, den killen där borta – hur tänkte han? Äsch, det är en jäkla tomte, skit i honom). Inte dem, nej, nej. Utan de med luvor, alltså.

Enligt en anonym men vanligtvis oberoende källa uppgår min julpyntbesatthet (nytt ord) till ca tre kubikmeter. Pumlor, tomtar, kransar, ljusstakar, ljusslingor, dukar och mattor och en massa annat är alla viktiga attribut i den perfekta julen. Viktigare än julsångerna (går i princip helt bort; är uppvuxen med Bosse Larssons julskivor som min käre far envisades med att spela från tidig morgon till sen kväll på julafton); viktigare än julklapparna (jag har numera allt jag behöver och ger hellre bort saker än får saker).

För att vara alldeles ärlig skulle jag kunna förhandla om julmaten, bara jag fick dynga ner vartenda rum med julprydnader. Att sedan plocka ihop allting efteråt är förstås inte lika kul.

Så vad är en ynka påskkärring egentligen att bråka om? :)

 

Läs mer...

En riktigt ful kärring

Det finns för- och nackdelar med att bli sambo mitt i livet. På riktigt. Skojar inte. Fördelarna är att man vet vad man vill … och inte. Nackdelarna är att man ska jämka om inredning och vilka kaffekoppar som ska hamna bland vardagsporslinet.

En väninna till mig har väldigt enkelt löst det hela genom att placera alla hans udda saker med fel färg i kartonger. Lådorna har försetts med hans namn och placerats i garaget. Jag menar, man vet ju aldrig …

Kvällens oh-ande och ah-ande över prylar som nu befolkar huset slutade med denna kärring. Till råga på allt är det Thomas exfru som förärat honom denna tingest. Hur tänkte du där Kina? 😂

image

Läs mer...

Adrenalin

Jag gillar hårda sporter. Ju mer testosteron och adrenalin som skapar dimma i lokalen desto bättre. Ett tag försökte jag ”inspirera” yngste sonen att he sig i kast med ishockey. Trots investering i full utrustning till honom och pälsmössa till mig misslyckades experimentet. Sonen hittade något bättre. Innebandy. Det är inte lika mycket svett och tacklingar men jag slipper frysa rumpan av mig. Win win skulle man kunna säga.

Adrenalin

Läs mer...

Livet

Ni vet livet. Det där som händer mellan födseln och döden. Vissa dagar skulle man kunna vara utan. Andra vill man uppleva flera gånger. Idag var en konstig dag. Redan tidigt på förmiddagen hade jag en olustig känsla i magen. Utan att jag kunde sätta fingret på vad det var for den runt och kråmade sig i mitt inre. Mörk, kall och bubblande. Okontrollerad och i sin ovissa skepnad växte den.

Så kom samtalet och plötsligt visste jag vad det var jag känt. Min första reaktion var rädsla, den andra sorg och den tredje glädje. Ibland händer saker utan att vi har kontroll över dem. Händelser som kan te sig skrämmande till en början men som när de får plana ut i hjärnan öppnar dörrar till nya möjligheter. Idag var en sådan dag. Jag har vetat att den skulle komma men jag har skjutit på den. Nu ger den mig oanade möjligheter att följa mina drömmar och visa världen vad jag går för.

En av de första saker min farmor lärde mig var: Flygande kråka får något, sittande får inget.

Det är dags för den här kråkan att flyga …

Läs mer...

Nystart

Nu ska kärlekskilona bort! Det kan väl inte bara vara jag som upplevt att garderoben krymper i takt med att kärleken växer? Tvärtom mot vad Benny Hill skämtade om på åttiotalet så är det dags för den här puman att slanka ner sig nu när bytet är fångat (förlåt älskling).

Problemet med långa träningsuppehåll är att det är så svårt att starta upp igen. Men, eftersom det bara sitter i skallen är det bara att köra ner kepsen i pannan, klämma fast hörlurarna och köra. Jag är taggad nu och jag ver hur man gör.

Undrar om jag fortfarande klarar 300 kilo i benpressen …?

Läs mer...